Vi sjunger falskt[br]Men vi sjunger

cette petite coeur qui ne battre pour personne


nyss på bussen mellan ängelholm och munka ljungby luktade busschauffören alkohol och jag blev sur att smset som skulle bli det sista jag skickade till hanna (som svar på var är du?) löd
long gone, sabla
järnspikar gift pest.
ringa ikväll?<3
åh orminge centrum
jag läste vårdcentralen fontanellen resten av resan och coco&lukas naivistiska texter var så mycket tydligare än mina vanliga.
mitt ärende i ängelholm var till biblioteket. lånade seriealbum, notböcker och faunor med havens däggdjur. mitt vänstra ringfinger blöder. nej; blödde. våldsamma mängder. och jag kunde inte hitta gabriel carcía marquéz, men det var nog lika bra för jag hade inte kunnat bära mer. minst 11 böcker blev det, varav fem var i typ A4-format.
helen tycker om bibliotek. helen tycker om ängelholms bibliotek. helen har varit i tre bibliotek. käbi brukade samla på bibliotekskort förut och hade runt sex stycken.
mitt skelett gör ont
kanske är det musklerna, eller organen, men det känns gnsk alångt i n särkilt i rygen, såatt jag inte kunde sova på timmeellerså inatt. skavsår på höfterna.
pappa har ett konto på flickr som jag hittade idag. där finns en mapp med familjebilder bl.a. kolla den. lekrot heter han på flickr. det är hans namn baklänges. faderallan
klassmötet idag handlade om pepparkakor och pentryt och schemat den sista tiden. det var nog det mest känsloladdade klassmötet någonsin.
:)(på riktigt.)
maybe i'm hallucinating hyperventilating
storslagna onsdagsplaner om eldiga upplevelser
skitdåligt inlägg dethära, jag kommer inte fatta någonting i efteråt.
hursomhelst ganksa givande helg i malmö och båstad. ostfrukost idag, åtföljd av tonårig buss.
nu: yé yé. francoise hardy har fruktansvärt fin och fel sångteknik, eller så är huvudrörelserna bara ett spel när hon mimar.
om några veckor är det intervjudag och jag sa att jag kanske kan vara med och ta emot de blivande ettorna. jag vill inte. man dömer linjen så mycket efter vilka eleverna som redan går är, och jag vet inte om jag kan visa upp en sann sida. de kommer mosa mig. om jag kanske kommer. kanske.
virrpanna.
skulle jag förresten tipsa dig om en författare skulle det vara john ajvide lindqvist

maskinist

när min morfar var här i helgen frågade han

"blir det inte ensamt?" spik i foten, morpar. så hade jag inte tänkt på det riktigt. men jag är nog enormt ensam. och det är mitt eget fel. jag är inte ledsen. men det känns verkligen inte helt bekvämt.

nuförtiden är jag ofta för mig själv och sjunger högt och i otakt - rgzmic

"om du kunde sluta skrämma mig

kanske jag kunde vara till hjälp"

för varje varv jag drar diskussionen ang. konstens vara eller icke kommer jag till en djupare slutsats att ICKE

men det kanske mest beror på mitt sjäkvbevarelsedriftsbefriade minne. i natt lyckades jag "leka" och gjorde ett självporträttskollage med mig själv som organist i överdriven shiva-stil. hjälpfullt verkligen. på morgonen kände jag mig banal och skamsen. martyr för ett så fånigt resultat. men röret tycker jag om i alla fall. och repet. fast inte för beskådande.